Jag har aldrig ångrat att jag började coacha. Även fast jag ibland av nyfikenhet har undrat vad jag annars skulle ha gjort eller hur jag hade varit om jag inte haft basketen i mitt liv, eftersom basketen är en så stor del av den jag är.
Idag fick jag ett så fantastiskt fint mail från en mamma som var så glad efter söndagens matcher i miniligan. Hennes dotter hade förvandlats till en helt annan tjej efter matcherna och känt en otrolig glädje och stolthet över det hon hade presterat. Jag själv kände mig helt lycklig efter att ha läst om hur positivt den familjens intryck var av söndagen i Fryshuset och vad dagen hade betytt för dem. Ännu en gång tänker jag på hur mycket tjejerna får ut av att spela basket i detta lag och hur stärkta de blir inför framtiden, något som är så viktigt i dagens tuffa samhälle. Vetskapen av detta gör varje sekund som jag lägger ner på tjejerna så värt det. Om jag kunde hade jag gett ännu mer... :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar