September 2008

Idag är det torsdag och vi har ingen träning, men förhoppningsvis har några gått på utvecklingsträningen för F98/99 som Sara Egerstad håller i. Egentligen är det inte dax för mina tjejer förrän nästa säsong, men de har tjuvstartat lite smått ;)

Tänkte passa på att berätta lite om laget och hur allt började... Jag kommer ju ursprungligen från Upplands Väsby (Bollstanäs Basket), så när jag flyttade till Sköndal och det började klia i basketfingararna var jag tvungen att hitta en "ny" klubb. Eftersom jag bor mitt emot Sköndalshallen stod valet mellan Polisen basket och Söder basket.

*

Min första kontakt med Söder basket var genom min svägerskas dotter, som spelade i F95/96. Basketnörd som jag är så började jag kolla på hennes träningar och insåg hur mycket jag saknade coachandet. Eftersom jag aldrig har tränat ett pojklag tidigare var jag sugen på en ny utmaning. Träffade Marjen i augusti 2008, men det pojklag som var aktuellt, p98/99 bestod bara av ett fåtal spelare. Därför blev det ännu ett tjejlag, vilket jag absolut inte ångrar idag ;)

I september 2008 hade vi vår första träning i Forsgrenska hallen, mitt på medborgarplatsen. Jag önskar att jag hade en bild på hur tjejerna såg ut då :) Det går inte med ord att beskriva vilket annorlunda lag vi är idag, från "utseende" till inställning. Otroligt vad barn i allmänhet utvecklas och lär sig snabbt när de får lite krav på sig. Enkla regler som att alltid ha egen boll med sig, komma i tid, lyssna och ta i under träning och framförallt att höra av sig om man inte kan komma. Att få dem att känna att det vi gör faktiskt är viktigt och att just varje barns närvaro är betydelsefull.

*

Skulle en spelare saknas när träningen startar och hon inte har hört av sig ringer jag alltid till henne eller hennes föräldrar. I början av varje träning kan jag berätta om någon saknas och varför, i stället för att jag ska fråga tjejerna om de vet något om "Lisa". Tycker det är jätteviktigt att coachen har koll på sitt lag! Nu behövs inte det längre, men i början fick jag ringa några samtal :)

*

Eftersom jag inte har en bild från första träningen lägger jag i stället in en bild från första matchen, som vi spelade efter att ha tränat tillsammans i cirka en månad. Jag hade anmält laget till 98-serien och detta var dessutom första matchen på stor plan och höga korgar. Vi mötte Blackeberg Nälsta 99, som också spelade i 98-serien. Till råga på allt var vi bara sju spelare, varav en skadade sig i början av matchen. Tycker bilden är lite rolig för den fångar verkligen känslan av hopplöshet och hur det känns när det är riktigt, riktigt jobbigt...även fast det inte var speciellt kul just då :)

Här kommer även en lite gladare bild från dagen efter, då tjejerna spelade i miniligan och vann sin andra match, någonsin.